Knak och brak…

Full fart i dag.
Bl.a. ett besök till en vårdande Ängel för en årskontroll är avklarat.
Några papper har förnyats och lite hjälpmedel har returnerats.

Att returnera lånade grejer ger mig en positiv kick. För mig är det ett tecken på att finheten går mot det bättre. Att kraften återkommer. Även om jag nu, efter dagens äventyr, är vansinnigt trött. Men jag ser en ljusning – det värsta borde vara förbi nu.

För i dag har precis halva tiden i gips passerat! 🙂
Det ska nog firas det med något gott till kaffet i kväll!

Är så stolt över mig själv för att jag orkat ända hit!
Men nog  längtar jag efter upplevelsen att kunna stå!
Undrar hur det känns att stå?? Och inte minst att gå??? Med  båda fötter som finheter.

Mindre graciösa lär säkert de första veckorna vara. Precis som förra gången. 😉
Men med träning går mycket och jag känner hur jag mentalt börjar  förbereda mig  för det.

När jag förflyttar mig hör jag nu,  med jämna mellanrum, ett bekant ljud.
Ljudet av knak.  Ett  ljud som förknippas med en enorm hatkärlek för min del!
I bland blir jag smärtsamt medveten om det.  Med nåt vad jag kan likna en elstöt hittar leder och annat sin nya – rätta ställning.  Då följs dessa knak av  en mindre vacker ramsa.

Men det finns även gånger när knaket följs av ett:
Ah!! Äntligen!!! Så skönt.

Änglakramar!!