Skön musik strömmar ut genom datorns högtalare. 
Morgonens nollgradiga kyla har ersatts av eftermiddagens sol som varsamt värmer min kind. Mina fönster är skitiga.
Men det skiter jag i.
Surret från tvättmaskinen hörs. I sovrummet doftar det härligt friskt och renbäddat.
Någon ringer fel och slänger på när jag svarar. Igen! Det sker då och då. Lyckligtvis inte lika ofta nu som förr.
Lunchen har ätits sedan en för någon timme sedan och eftermiddagskaffet står färdigt laddat i bryggaren. Jag är glad över dagen i dag. Fast jag stundtals har vansinnigt tråkigt.
Vill börja använda finheterna som jag fått. Känner stabiliteten komma smygande. Jag viftar på tårna och börjar känna mig redo för att stå.
Otåligheten själv står att läsa i min panna. Det är så mycket jag vill veta! Det är så mycket som jag vill få klarhet i. Mycket är ovisst! Men det är bara att vänta – vänta och se!!
Änglakramar!!
