Ännu en måndag. En helt vanlig skön sådan.
För varje dag som går blir det smidigare att röra sig och den konstiga känslan som inföll sig när foten skulle börja belastas är nu borta. Vi blir liksom mer sams och det går bra att stå upp med stöd av bänk eller handtag nu.
Mitt mål är att jag ska försöka stå upprätt med mina vänner kryckorna innan söndagen är här. Jag blir så öm i arslet av att sitta hela tiden!! Detta trots ergonomiska kuddar av olika slag.
Men nog har han varit en trogen följeslagare – Låne Åke(t) på hjul. I början hatade vi 
varann som pesten. Men nu, snart ett år senare, har vi nu fått en riktigt god relation. Han har burit mig på så väl grus som sand och asfalt. För att inte tala om vilken fin hjälp han har varit under shoppingen och den lättnad han har givit mig när vi speedat bland butikshyllorna. 😛
Det är nog högst troligt att jag kommer att känna något av en saknad efter honom när allt detta är över. För då ska han in på genomgång och service för att sedan stå redo att hjälpa någon annan. Tänk vad inställningen till saker ändrar när man vänjer sig. Och tur är väl det. 🙂
Ha en fortsatt fin måndag,
Änglakramar!!
