Söndag.
Känner mig vissen i dag och humöret är inte alls gott.
Har haft några längtans dagar. Dagar när längtan efter en liten ängel känns mer.
Dagar när längtan till mitt ursprung gör sig mer påmind.
Dagar med en innerlig längtan efter att kunna skotta snö eller dammsuga.
Och likaså en längtan efter att hitta ett bra sätt att omsätta allt det jag bär på.
För tillfället känns den kunskapen väldigt onödig.
Just i dag känns det som livet och och dess brodyr gjort mig mycket äldre än vad jag är.
Orörligheten jag nu upplever isolerar mig nog avsevärt och det skapar bekanta känslor i form av flashbacks från tiden då den eldsprutande draken var min ständiga följeslagare.
Längtan är enorm till kommande torsdags gipsborttag med påföljande röntgen av den senaste finheten. Inkommande torsdag är ju nära – då är det ju snart över.
Kanske någon tänker. Men nej snälla ni: Det är nu hårdträningen börjar!
Orka, orka!! Hjälp mig orka!!
P.S Glöm aldrig att uppskatta livet: Var glad att du är frisk!! D.S
vet att ord som styrkekramar känns ihåliga, men önskar ja kunde ge dej en stor härvia. Hoppas innerligt att du ska få må bättre och att resan ni gör för att finna er lilla ängel ska fortskrida snabbt. varma kramar Linda. Ps läser ofta din blogg men hemskt dålig på att kommentera;)
Kramen värmer gott ska du veta!!! Änglakramar även till dig 🙂
Orden som skrivs känns så banala, men du ska veta att du finns i mina tankar varje dag och jag hoppas innerligen att du orkar den sista sträckan på din träning och inte minst den lilla ängelns resa som ett stort bonus därefter. Ha det gott i änglahuset.