Ännu en fredag är kommen. Vi har hunnit en bit in i November.
Veckorna har gått rätt fort på senaste tiden, trots att jag inte egentligen gör så mycket mer än att rehabilitera mig på olika sätt och vis.
Darth Vader har varit min hjälpreda i 3 av 4 veckor nu. Det betyder att det inte är länge kvar förrän båda finheter ska förses med vanliga skor under gångträningen. Allt eftersom träningen avancerar och sabiliteten blir bättre infinner sig en underlig känsla.
Något säger att en ny period snart tar sin början.
Och det är dags att börja vänja mig att leva med de förmågorna som visar sig.
Att bryta vanor och mönster.
Trevligt kan tyckas.
Och visst är det det. Men med förmågorna följer också att det är helt andra muskler som ska”göra jobbet” nu. Ryggmuskulaturen ska stärkas. Eftersom mina magmuskler är svaga eller nästinill obefintliga. Att förbli sittande en längre tid är ju inte det bästa tänkbara för varken mag- eller nedre delen av ryggmuskulaturen. Men de otaliga besök jag gjort under kniven i och med Endometriosen gör ju också sitt.
Det medför mycket träning – men positivt är ju att det i allafall går att träna.
Positivt är också att de nya fotvalven har gjort mig längre och mina vänner kryckorna har förlängts ett hack. Kanske jag hädanefter inte behöver stå på tå eller ta hjälp av kryckan för att räckas efter varor på butikshyllan?!?
Men säkert står jag där och petar med kryckan ändå – av gammal vana. 😉
