I den tid då de behövdes som mest…

Åh, fredag! Så efterlängtad du har varit.

Dagen har fyllts med sysslor av olika slag. Några måsten har blivit gjorda. Papper har rensats och mail har skickats. På ett papper fanns meningar som uppmärksammade mig om  att jag nu passerat 1 år som sjukskriven.

1 år är lång tid. Känner mig redo för en kort sammanfattning. Vad har jag gjort under året egentligen?
Tiden känns som ett töcken. Men samtidigt finns vetskapen om att jag kommer att minnas det passerade året som Skapandets, Lärdomens, Tacksamhetens och Insiktens år.

Jag lät orden skapa boken om mitt liv med Endometriosen och fick insikten av hur oerhört länge jag trott att allt var färdigt bearbetat. Jag fick lärdomen – om hur skönt det är när de sista bitarna faller på plats. Vilken lättnad! Och jag insåg att det var tid att sluta skämmas för det drakhelvete jag och allt för många andra i världen bär på.

Många fina människomöten har året inneburit. Vissa av dem kommer jag att minnas mycket länge. Andra för en tid. Men alla har de gjort intryck på mig i positiv bemärkelse.
Jag har mött rätt Änglar – vid precis  rätt tillfälle, helt enkelt.

De har gjort att jag vuxit enormt som person och de drömmar som förr kändes så avlägsna. Och näst intill omöjliga – har blivit fullt möjliga- tackvare alla nya förutsättningar jag fått.

Äntligen!!

 

Det här inlägget postades i Bokprojektet, Mot nya fötter: Vägen mot finhet nummer 2., Positivt tänkande, Sjukdomen Endometrios, Skruttets Träningsläger - Vägen till en ny fot, Tankeblogg, Vardagligheter. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.