Sitter och njuter!
Behagligt trött i kroppen efter eftermiddagens träningspass med den behandlande Ängeln. Ett varierande pass med töjning, gång, rygg-, magövingar , träning av uppstigning från knästående, avslappning och step-up.
Det är roligt att orken till mångsidig träning börjar komma! Sakta men säkert, steg för steg, trappas träningen upp. Finheterna kan vändas och vridas ganska mycket innan smärta sätter stopp.
Nästa pass finns inbokat om en vecka. Innan dess ska det bli både egenträning och vila.
Motivationen för egenträning har väl varit så där. Jag har varit tvungen att påminna mig själv om mina drömmar och mål ofta! Nästan lite för ofta. Men de ledda träningspassen går bra. Motivationen finns nästan alltid. 🙂
Vädret var svalt i morse. Mätaren visade -10.
Mina muskler spändes som fiolsträngar så fort vi satte foten utanför dörren.
På ostadiga fötter tog jag mig ner för trappan och uttryckte en mindre vacker ramsa över kroppens ovilja. Årstidens väder börjar kännas i min kropp. Den är stel.
Men jag är tacksam över att äntligen få uppleva att stelheten inte orsakar någon smärta. Att stelheten kommer först nu. Och att jag faktiskt har klarat mig rätt bra från spända ben och spastiska ryck (pga min funktionsnedsättning) hela hösten gläder mig. Det gläder mig samtidigt som det känns konstigt. Något jag har sett som självklart och naturligt har avtagit.Och hur underligt det än kan låta, så kommer jag då och då på mig själv att faktiskt känna saknad efter dessa sprättande rörelser av benmusklernas överspänning.
Då saknaden efter bensprättet kommer kan jag inte låta bli att fnissa…
För det är ju, så att säga, inte bara tio eller femton gånger i livet som irritationen över spänningen i benen har gästat mitt sinne och nu saknar jag det…
Ja, jag säger då det! Aldrig är människan nöjd. 😉
Jag tänker framåt och tanken på värmande vårsol och dripp-dropp-dripp-dropp ljudet från taket då solen smälter snön får mig att njuta. Och tanken på barmark får mig att le stort – Tänk att kunna gå utan oro för fall. Att kunna njuta av förbättrad rörlighet.
Och tänk att kunna säga: Nej tack. Jag behöver ingen hjälp! Jag kan SJÄLV!!
