Fredagen är här och ännu en arbetsvecka är för många till ända.
Sitter som vanligt i mitt lilla hörn och skriver. Och jag kan bara konstatera att skrivbordsstädningen för någon dag sedan, inkl. pappersrensning, var totalt onödig!
Bordet ser precis lika ostädat ut som förut. Totalt kaos! Jag blir tvungen att flytta papper för att kunna sitta bekvämt under skrivandet.
Men äh, vad gör det?
Det ska väl synas att man lever/bor och skapar?
De senaste dagarna har lusten till ordlek visat sig. Jag bollar med bokstäver, skriver fel och skrattar åt mina dyslektiska felstavningar. Felstavningarna kan ju i bland vara så avgörande att ordet för en helt annan betydelse. Jag är tacksam över ordbehandlingens rättstavningsprogram som stryker under med rött när man stavar fel. Man kan ha autokorrigering. Har testat det. Det gjorde mig, eller rättare sagt min hjärna lat!
Bekvämt var det ja. Det ska inte förnekas. Då slapp jag ju tänka på hur orden var uppbyggda. Eller om ordet noggrant skulle stavas med ett eller två n framför teet.
Jag struntade i att se eller fundera på var felstavningen satt.
Inte heller behövde jag minnas de små fina stavningsramsorna man lärde sig under svenska lektionerna för att minnas stavningsregler.
Visst finns det gånger då läs – och skrivsvårigheterna har skapat vånda. Jag hatar att läsa högt för andra. Speciellt en helt ny text, som jag aldrig sett förr. Och tanken går i bland längre än vad jag skriver. Det sistnämnda gör ibland att man kan ha svårt att förstå vad jag menar.
Men vet ni…. Om man släpper tanken på att skiften måste vara sådär ”skolperfekt” så går det att skriva ändå. När man slutar fästa alltför stor vikt vid komma, bindestreck eller punkt. Ja, då blir faktiskt roligare och roligare ju mer övning man får. Vilken kick det ger när förändring sker!
Så släpp loss och våga skriv!
Även om du har läs- och skrivsvårigheter dvs. diagnosen Dyslexi.
Änglakramar!!
