Med kämparanda utav stål!

Dagar fyllda med trevliga människomöten har passerat.
Möten som har gett mig massor med positiv energi och trevliga minnen.

Jag har ignorerat draken som närmat sig dag för dag. Envisheten har tagit överhanden och sömnen har varit aningen bristfällig. Men i morse sa kroppen stopp och draken fick mitt skinn att svida. Mer än lovligt. Snabbt intogs en dos medicin och motvilligt lyssnade jag när kroppen fullkomligt skrek:

Nähä du bästa Skruttet! Exercise today?? No way!!

Bara att inse det enda rätta då! Och jag lyfte mobilen för att att avboka det första inbokade av veckans två  ledda träningspass. Surmulet släpade jag mig till soffan och tryckte på tv-kotrollens ON knapp.

Men när jag en stund senare hörde <3-Ängelns röst i mobilens andra ände, byttes mitt sura humör till en känsla av insikt och stolthet. För under samtalet blev jag medveten om hur ofantligt mycket mera jag kan göra nu än tidigare. Utan att den flåsande draken ligger mig hack i häl.

Insikten gör mig lycklig!

Fast ja… Jag vet… Jag borde ha lyssnat bättre…
Jag borde inte varit så envis och kanske inte heller sagt så många:
”Kan själv”. Men det har varit så roligt! Allt har fyllt mina sinnen så.

Nu har den svidande känslan falnat. Och med vetskapen om att Änglarna vinner kampen – och  det mörka kan slå. Så andas jag ut och fortsätter envist att gå.

Jag känner mig som något av en vinnare –
med kämparanda utav stål!
Änglakramar!!