En ny vecka har börjat.
Hösten har kommit på riktigt nu med regn och blåst.
Änglaparadisets stugluft känns kylig, men det gör ingenting.
Med ett par hemstickade sockor på finheterna och en tjockare tröja klarar jag mig bra.
Då säsongen började så inleddes den med ”Så länge det går att vara här” tanken. Och nog har säsongen varat länge i år. Men snart är den nog över. Snart är det dags att vinka ”Hejdå” till de nära och kära som finns i mitt ursprung för att tillsammans med <3-Ängeln bege mig hem till Änglagården igen.
Det är med blandade känslor jag återvänder. Det finns skäl till oro. Givetvis ser jag fram emot att dagligen få vakna vid <3- Ängelns sida. Och att få återse alla fina människor som finns även där. Vi har ju inte sett varandras ansikten på en väldigt lång tid nu. Jag ser även fram emot att känna de lurviga filurernas päls mot min näsa och att irriteras över den stora mängden pälshår som fastnar på mina kläder. Och tänk så roligt det ska bli att kunna sitta vid frukostbordet och studera de simmande liven i den syresatta glaslådan igen. Där har det nog säkerligen hänt en hel del kan jag tro.
Däremot ser jag inte alls framemot att ta tag i den trögflytande byråkratin som råder. Som det ser ut nu kommer en stor del av energin att gå åt till att få ordning på saker.
Allt för att sedan kunna leva och kunna fokusera på framtiden.
Men först ska jag njuta några dagar av tvåsamhet tillsammans med <3-Ängeln! Snart är den månadslånga gräsänksperioden över. Snart, snart, får jag känna hans närhet igen!
Underbart!
Ha en skön måndag,
Änglakramar!!
