Hallå alla Änglar!
Det sker inget speciellt här i palatset i dag. Sitter framför datorn, slösurfar och lyssnar på musik.. Jag vill skriva men känslorna vill inte formas till ord….
Jag försöker ändå….
Känner mig vilsen trots att jag har fått klara och tydliga anvisningar med hur jag ska gå till väga med saker…
Känner mig misstrodd p.g.a en enda kommentar och ett enda ansiktsuttryck som varade i några minuter högst…
Att någon stunden efter visade och bekräftade motsattsen för mig, mitt framför ögonen på den andre, spelar ingen större roll….
Foten är redan lyft, jag har redan blivit påtrampad!
Fan ändå, att sååå lite ska förstöra det mod och den stolthet som jag under så lång tid har kämpat tillsammans med änglarna för att återfå!!
Känner mig lika tom på luft som en ouppblåst ballong…
Voi raates!Ibland känner man sig nog påtrampad och nere och trött och obehövlig:(.
Vi lyfter upp varann NU!
Ja… Ibland blir man trött… Men det finns bara en väg och det är uppåt! *skruttet envis* Det SKA gå!!!
Ta fram ditt allra envisaste i dej och så skall du se att ingen i hela världen kan trampa ner dej. Allra envisaste = jävlar annamma och jag kan!
Kram gumman.
Säger högt: jag kan…. Det ska gå! Jag kan…. Det ska gå… Å tänker på J. Gardells ord!!
Men vet du vad älskling… Det gör inget, du stiger opp igen, vi gör det tillsammans… *KiM blåser luft i ballongen* Ingen trampar med sin skitiga stövel på min ängel!