Torsdagen lider mot tidig kväll.
Instrumental musik strömmar ur datorns högtalare.
Jag sluter ögonen en stund och låter mig svepas med i det melodiska flödet.
Det tar inte speciellt länge innan jag finner lugn. Och lusten till ordlek omsluter mig.
Med rumpan placerad i kontorsstolen låter jag benen hänga fritt. Föga ergonomiskt rätt eller riktig sittställning. Jag vet.
Träningsvärken från veckans andra träningspass pulserar i musklerna och jag måste flytta på arslet flertalet gånger innan sittandet blir bekvämt.
Jag känner tacksamhet och glädje över all den vägledning de behandlande Änglarna ger mig. Man berömmer mitt sätt att klargöra och beskriva i all enkelhet. Med ett öppet sinne gör jag övningarna som ges och jag trodde väl aldrig att de små enkla hemuppgifterna skulle ge mig så många tankeställare och nya sätt att se! Det är allt från fysiska övningar till mindre kartläggningsuppgifter.
Allt för att få hjälp på rätt sätt.
En av veckans övningar var till en början ytterst obekväm. Men nu brörjar det gå ganska bra. Högt skulle jag då och då påminna mig om att: ”Jag kan och jag duger som jag är!”
En påminnelse är ju alltid bra – Det mår ingen människa dåligt av.
Allt eftersom veckorna går växer säkerheten i att den här träningsformen är rätt.
Och även om besöken medför extrem trötthet och tårar i bland så vet jag att det gör mig gott. Det säger den erfarenhet som livet sett till att jag hittills har fått!
Nu börjar finheterna klia av stilla sittandet så bäst att gå och röra på dem.
Så tack och hej! Ha en fortsatt fin torsdagskväll,
Änglakramar!!
(Bilden är googlad)
