Mars månads sista vecka har infunnit sig.
Onsdagen lider mot kväll. Ett underbart väder har vi haft i dag.
Idag var det dags för veckans andra träningspass.
Lusten att träna har gått i berg och dal under den senaste tiden.
Men just i dag fanns en längtan: Äntligen dags för ett pass!
Det märks alltid i min kropp att ett större skov har passerat. Nu är inget undantag. Smärtan är i det närmaste förvunnen nu. Och efter några mindre fall tillbaka, godtas det faktum att draken har bytt skepnad. Eller eller snarare har den varit i garderoben och bytt kostym. Skovets efterdyningar sitter hårt denna gång. Höljet kring musklerna känns lika fastetsat som resultatet av marknadens bästa superlim. Stelheten sitter som berget!
Samtidigt som jag gick längs den solvarma trottoaren, med aningen stela ben, förmanades kroppen i tysthet: Kom igen nu för tusan. Ge mig lite kraft. Jag vill träna nu!
Passet blev varierat och kroppen orkade riktigt bra. Lite mindre sträckning och styrkan lite mindre än vanligt fick kroppen i gengäld som tack.
Vilken härlig känsla det gav!
Och nu efter kvällens sköna, avslappnande bastubad, känns kroppen behagligt mör.
Det får bli tidigt i säng i kväll tror jag.
Bästa drake…
Din lilla listiga jävel…. Flina lagom du!! Trodde du segern var din??
Nähä du! Oss lurar du inte så lätt!
Min enkla aftonbön: Må morgondagen förbli smärtfri och skön.
Änglakramar!
(Bilden är Googlad)
