En vacker april söndag lider mot kväll. Några dagar har passerat sedan det senaste ordflödet här.
Fina dagar ligger bakom mig. Jag är fylld av intryck och nya lärdomar efter en mängd fina människomöten. Många frågor har fått svar och det har konstaterats att skovet jag hade berodde på bråkande sammanväxningar. Så vi kan pusta ut!
Den frustrationen jag själv känt mot min nedsättning börjar försvinna. Återhämtningen efter de senaste operationerna har varit mer påfrestande än vad jag velat erkänna. Byråkratiska, icke roterande väderkvarnar, har tagit all min energi. Men stopp och belägg – Nu får det vara slut med det! Roligare saker kan man faktiskt lägga sin energi på!
Tack gode gud för det.
Sakta sänker sig ett vackert ljus över alla de erfarenheter som givits mig under de senaste åren. Nu känner jag tacksamhet över alla de erfarenheter livet har gett den sista tiden.
Gång på gång sker fina människomöten. Möten som får mig att inse att än har jag mycket att lära – Men också en hel massa att ge. Det inser jag nu, efter de senaste dagarnas upplevelser, som gett mig mängder av redskap och nya sätt att se.
Nu ter sig det mesta nästan självklart. Nu kan den helt vanliga vardagen rulla på. En känsla som är otroligt skön! Något som jag tänker njuta till fullo av.
Just nu genom att sätta mig i soffan intill en av de vackraste Änglarna i mitt liv.
Och samtidigt som vi njuter av en kopp kaffe ser vi En plats i solen som är kvällens Liza Marklund film.
En fortsatt skön kväll önskar jag dig som kikar in,
Änglakramar!
(Bilden är Googlad)
