Lite väl vågat kanske….

Trötta men nöjda efter en fantastisk resa på alla sätt.
Några dagar har passerat sedan vi klev in i Änglagården igen. Tänk, vad skönt det kan vara att komma hem till egen säng!

Som vi har njutit av varandras sällskap och nya härliga människomöten.
Under 8 dagar hade vi förmånen att njuta av en salig blandning av kultur, historia, kulinariska läckerheter, lite religion och en behagligt värmande sol. Allt i passlig dos.

Precis vad vi båda gemensamt behövde efter de prövningar som varit. Och ur de båda finheternas perspektiv sett, så kunde inte tiden för resan ha varit mer rätt. I kuperade omgivningar gick vi, ungefär 2 km varje dag och mina muskler sög till sig värme likt en svamp. Med på resan togs mina vänner kryckorna. Lyx-Åke fick stanna hemma och vila denna gång.

Det var inte utan att en glädjetår fyllde mitt öga. Äntligen orkar jag gå de längder jag vill.
I sakta mak. Utan att få helvetiskt ont i varken knän, fötter, rygg eller höfter. Vilken underbar känsla! Vilken frihet!

Före de båda fotoperationerna var jag en stor konsument av skor. Trots specialgjorda inlägg släpades fötterna. Skorna blev snabbt fula och oftast gick det hål på tån. Färgvalet var av praktiska skäl alltid mörkgrå eller svart.
Så som brukligt införskaffades nya skodon i god tid före avresan. Inget undantag nu.

Man måste ju se ut som folk! 😉

Ni som följer mig vet att jag älskar utmaningar. Vilket i sin tur ofta betyder att jag utmanar mig själv så fort tillfälle ges. Så vad tror ni hände vid valet av färgen på skor?
Svarta eller vita?  Javisst, rätt gissat. Färgen på de nya skorna blev självklart vita.
Och erkännas bör väl att jag betalade det bekväma skoparet samtidigt som ’ lite väl vågat’ tanken fanns i mitt huvud.

MEN…
Jag överträffade mig själv, se bara…

(Bild: i ett lånat vrålåk som ingick i flight servicen på väg hem)

Yeah! I did it! It made my day!
Änglakramar!!