Ja, förändringen i hormonbehandlingen börjar kännas så smått i kroppen nu…. Lite mer lättretlig är jag, svettskoven ger sig till känna, lätt huvudvärk har jag samt ett lätt periodvist illamåeende….
Gränsen mellan skratt och gråt är tunnare….
En känsla av rädsla att vara i vägen eller vara till besvär för andra finns i mitt inre… Den är jobbigast att bära….
*suckar*
Det är så nu…. Det har varit så förrut… Och jag VET att det går över….
Måste bara VÄNTA några dagar (brukar hålla i sig ca. en vecka)
Jag har orkat förut…. Jag är inte ensam…. Jag orkar även nu!
Det är ord som ringer i mitt huvud nu!
Lättare nu, när du varit med om det tidigare och vet vad du har att vänta dig. Men ändå, jobbigt när man är mitt inne i det.
Ja precis!!
Inte är det så lätt inte,MEN det går!Håll ut, det har du gjort många gånger förut!
Kram Greta
Ja, jag orkar, jag har gjort det förrut…. Orken tryter i bland och tillvaron känns inte alltid så rättvis, då hjälper det att låta orden flöda! Änglakramar!!
Du klarar det vännen! Styrkekramar från hhg!
Tack för kramarna!! De värmer!!!