I dag känns det som om jag står på toppen av isberget…. Berget är halt och jag får anstränga mig till max för att hållas ståeende….Jag har huvudvärk, jag mår illa, jag svettas, min matlust är obefintlig, jag gråter….
En tanke som dök upp i mitt huvud just:
Vore det inte en bra idé med uppföljning då behandlingen ändras…???
Skulle kännas tryggt en dag som den här……
Hoppas det vänder i morgon, hoppas jag kan klättra neråt i morgon, neråt för att åter få fast mark under fötterna….
I dag är jag mycket tacksam för de piande och plingande lätena via datorn och telefonen…. Och förståelsen från Änglarna i min omgivning…. Det är guld värt!! Att få vara och känna som jag gör, JUST nu, JUST idag, utan att känna sig dålig eller otillräcklig är obetalbart…..
Det hjälper mig att inte falla ner i mörkret…. Det hjälper mig att vara här och nu!
