Just i dag känner jag att mitt intresse för att blogga ha svalnat lite, använder bloggen i ett mera terapeutiskt syfte nu…. För det funkar den jättebra och jag känner mig gladare och mera energisk på saker i verkliga livet.
Jag skriver fortsättningsvis åxå förstås för att få ut lite information om Endometrios och jag har märkt att det finns långt många fler bloggar om sjukdomen nu än när jag började blogga (i Dec -06).
Ibland känns det som om jag kunde ”copy-paste” tidigare inlägg, det handlar ofta om samma sak….. Oförståelese… funderingar…brister… fördelar… sorg.. behandlingar…. Akut smärta… Sjukhusvistelse…Återhämtning…. hantering av smärtan…. betydelse av vänner, familj och underbara Änglar
Som en enda stor cirkel!
Men trots allt så ler jag ofta och jag kan ända in från djupet av mitt hjärta säga att jag älskar verkligen mitt liv, trots den kroniska smärtan!!!
Kram såhär på fredag eftermiddag!!!!!
KRAAAAAAAAAM =)
Det är svårt det här med upprepning. Vad exakt orkar folk läsa om? Jag känner samma sak när jag berättar om Tourette. Vad är intressant? Hur länge orkar folk läsa om samma saker? Eller har man bytt publik (läsare?) så att vissa saker vore bra att upprepa?
Det här med att skriva av sig. Tänk efter före. Skriv ner saker på pappar, sov på saken. Skriv sen. 🙂 Kramar! Du är inte ensam.
Precis!! =) Änglakramar och TACK för att du skriver och berättar Bitte!! (jag brukar läsa, även om jag ej kommenterar så flitigt)