Hej och hå!!
Nu nattsuddar Skruttet igen! Jag borde sova, jag vet… I väntan på att tröttheten ska infinna sig passar jag på att blogga.
Nu nattsuddar Skruttet igen! Jag borde sova, jag vet… I väntan på att tröttheten ska infinna sig passar jag på att blogga.
För någon dag sedan kände jag mig olustig och ängslig… Gråtfärdig. Jag ”grävde” lite i mitt inre… Tog tag i känslan och lyfte ut den på bordet…
Oro, olust och lite rädsla var det som hade vistats i mitt inre.. Nu låg de där på borde och glodde stort på mig….
Olust över kommande operation…. Känns så bekant allt… Känns som ”alltid är det något”
Jag har ännu inte fått någon tid för denna operation och jag vet att det blir bättre då jag fått tiden, då vet jag…. Då har jag ett datum. Väntan är värst!
När jag fick ut känslan blev det genast bättre!! Då kunde jag tänka postitivt igen.. Jag vet att det kommer att bli en tid då jag inte får göra så mycket, då jag måste ta det lugnt. Men nog ska det gå bra! Det blir ju bara bättre efteråt och jag har fullt förtoende och vetskap om att De vårdande Änglarna gör sitt abslut yttersta för att jag ska må väl!
Och värre saker har jag klarat tillsammans me Änglarna!! Så nog fixar vi detta också! Det är jag helt säker på! Vi måste bara vänta lite först….
Känslan ”alltid är det något” verkar bekant.Nu har jag börjat sätta känslan uppe på hyllan och den hålls där.Visst trillar den ibland ner men jag sätter den hastigt på plats igen.Hoppas du snart får en tid,väntan är inte rolig alls.Kram
Nej, väntan är inte rolig alls! =( Men jag väntar inte ensam, Änglarna väntar ju med mig! Änglakramar!!