Det enda rätta…..

Ja håhå jaja!!!! Pust! Äntligen är denna dag till ända! Resultatet, ja vad blev det?? En mycket duktig läkare som visste, förstod och förklarade… En man med humor men som ändå såg det jobbiga… Helt enkelt en underbar läkare som själv kommer att vara med i operationsteamet… Känns väldigt bra! Han kan sin sak och jag litar på honom och hans kunskap till fullo… Han hade velat att operationen skulle utföras så fort som möjligt inom en månad…. Men det hela slutade med att jag ändå hamnar att vänta till slutet av april… Fanns inga lämpliga tider sa sköterskan i luckan 🙁

Så nu hamnar jag ändå att vänta, men hör av dig om det inte går… sas det…. Men d positiva är ju i alla fall att jag opereras ca 3 veckor tidigare än om jag skulle ha ”godtagit” ursprungs erbjudandet om ”bedömningsbesöket” vecka 20… Alltid nått! 🙂

 

Positivt är också att dom är förberedda på avdelningen i fall det skulle bli bråttom, dom vet hur jag vill ha det / vad jag behöver. Jag fick löfte om både från läkaren och från avdelningen att dom VERKLIGEN ska försöka göra det bästa för att jag ska få det så bra som möjligt! Jag känner att jag kan tro på det och kan känna mig trygg! *Lycka är!*

 

Det här ordnar sig tänkte jag, det här blir bra… sa jag åt en av mina änglar i dag… Men nu under senare delen av kvällen har hopplöshetens känsla infunnit sig, tårarna har sprutat och jag har känt mig ensam! Jag önskar nån skulle förstå helt och hållet vad jag känner, varför jag gråter… Men det kan jag inte begära! Jag vet ju inte ens själv vad och varför?  Jag vet bara att jag är färdig i min beslutsprocess och att det här är det enda rätta…. Det enda rätta för MIG!!! MIG och bara MIG!!!!

 

Tack alla änglar för att ni har varit med mig en dag som denna!

Kramar!!