Det är fredag, mitt huvud är snorfyllt och halsen känns som sandpapper.
Men jag är lycklig! Glad över att jag hittar bokstäver som blir till ord… Både på och utanför mitt lilla krypin här på nätet. Skriver massor just nu, mest för mig själv.
Glad över att musiken finns. I bland kan en enda enkel textrad säga massor. Låtar om livet, om lycka, om sorg, om kärlek.
Ur högtalarna strömmar en gammal låt ut. Det sticker till i hjärtat… Låten får mig att minnas dagen då jag började blogga. Den får mig att minnas vad bloggen betytt för mig. Så många ord som skrivit, ord som vrålats ut i frustration, i sorg, i maktlöshet.
Men bloggen har också gett otroligt mycket. Den har bidragit till att jag vuxit som människa. Den har hjälpt mig utvecklas i mitt sätt att uttrycka mig i skrift och därigenom gjort skrivandet till ett terapeutiskt hjälpmedel men framför allt har jag ju fått underbara vänner och bekanta via den. Alla dessa fantastiska Änglar här och utanför som följt, kommenterat och på många sätt givit mig styrka och mod att kämpa och orka med.
I dag har jag ett bra liv, ett fint liv med allt jag en gång drömde om som liten flicka. Det finns bara en sal som fattas… Den lilla handen – barnet.
Om den handen kommer återstår att se, det får framtiden och Den lilla handens resa utvisa. Det är klart att vi hoppas, det är klart att vi drömmer men det som kommer kommer.. Det som är meningen att komma kommer. Men viktigast av allt är att jag nu vågar drömma, hoppas och undra med stor nyfikenhet vad framtiden bär med sig. Smärtan skrämmer mig inte längre. Änglarna vann kampen över draken. Kvar blev bara en liten drake och den lilla draken har blivit min vän. Glöden från hans näsborrar värmer behagligt där han ligger vid mina fötter….
Kort och gott; utan bloggen skulle jag inte vara den jag är eller där jag är i dag!
Nu är jag lite nyfiken…. Vem är du vackra Ängel som kikar in och läser mina torftiga skriverier? Hur fann du mig?? Vad är det som gör att du läser (dvs. vad fångar ditt intresse)??
Änglakramar!!
Jag fann dig för att du är här på bloggen.fi du också. Och jag håller med dig om att både musik och bloggen ger mycket. 😀 Ha en fin helg!
Detsamma önskar jag dig!! =)
Ja du…genom åren har våra vägar korsats nu och då. Första gången tror jag var på musiklekis i min hemkommun en sommar. Jag är glad att du ledsagade mig hit. Tycker om dina bokstäver, dina ord. Kram!