Hemutredning…

Hej hallå!

För någon kväll sedan satt jag och bläddrade i gamla skriverier. Snubblade på texter jag skrivit om längtan efter ett barn. Så mycket tankar, både djupa och mindre djupa. Hade skrivit några inlägg som berörde möjligheten till adoption, dessa inlägg gav hjärtat en speciell känsla.

Fick mig att minnas hur avlägsen en hemutredning kändes då, som en blek skugga någonstans långt bort i fjärran….

Nu är vi mitt i den, hemutredningen. Och under denhär veckan är det dags för träff igen. Var fjärde vecka har vi träffats. Mellan dessa träffar ska olika uppgifter göras och diverse intyg ska skaffas. En månads mellanrum kan tyckas onödigt långt, men det är det enl mig inte! Med uppgifterna följer så mycket tankar och känslor som kräver eftertanke. Kräver mognad!  Tid för eftertanke och reflektioner utgör en viktig del i processen.

När man väl har beslutat sig för att man vill adoptera är hemutredningen det som kan ses som startskottet i själva processen. Utredningen står som grund för att man ska få ansöka om adoption. Då undersöks saker som ekonomi, familjeförhållanden, det egna äktenskapet och förmåga att lösa ev. kriser och konflikter. Men även hemmiljö och omgivningen kring den.

Utredningen skickas sedan till en nämnd som avgör om man är lämplig som adoptiv förälder eller inte. Men även om man skulle anses som lämplig så är det ingen garanti för att man får ett barn.

Vi kommer också att gå en förberedande kurs för Adoptiv föräldrar när en sådan ordnas på svenska. Skönt att träffa andra i liknande situation! Det rekommenderas att man går den. Det tycker jag är bra!

Lika viktigt som det är att förstå hur omfattande en adoptionsprocess är, så är att livet i sig självt rullar på… Den vackra vardagen med rutiner, måsten och guldkorn är guld värd!

Änglakramar!