Satt här och tänkte på stunder / situationer som framkallar minnen. Minnen av glädje, minnen av sorg. Det kan vara att det t.ex. spelas en låt i radion, eller vissa platser, ord och uttryck kan påminna om någon…
Nå hur som helst, så fick jag för någon dag sedan en påminnelse om min tid för ca 20 år sedan. Som liten var jag periodvis på ett rehabiliteringshem för handikappade barn och ungdomar. Vistelserna varade oftast 3 veckor, iband kortare, i bland längre.
Jag minns att jag inte tyckte om dessa farväl som det innebar när jag skulle åka dit. Men jag tyckte om alla andra barn som var där!
Det var tryggt att det så gott som varje period var samma barn… Vi blev som en stor familj, en syskonkänsla..
Jag minns även att jag hade ett kramdjur som alltid skulle vara med på dessa vistelser…. Lite sliten börjar han allt bli min favorit hare som egentligen är en hund. Men han finns med än 🙂 Han sitter på en hylla i vårt sovrum…… Liksom han gjorde när jag var liten….
Han satt på en hylla i rummet jag hade på hemmet och han lindrade en liten flickas hemlängtan många gånger…
Men utan dessa viselser som liten så tror jag faktiskt inte att jag skulle ha varit så självständig som jag är i dag…. Så även fast dessa vistelser har satt sina spår, så har de även fört med sig något gott, inte att förglömma!
Jag har, tråkigt nog, inte så mycket kontakt med något av de övriga barnen, som i dag alla har nått vuxen ålder. Men jag tänker ofta på dem! Vart tog de vägen?? Vad blev det av deras liv?? Vad gör de i dag??
Jag hoppas i allafall av hela mitt hjärta att de har det bra och att de fick ett bra liv!
