En relativt bra dag är det i dag.
Jag har så svårt att skriva just nu trots att jag så väl skulle behöva få ropa ut, fundera, vända och vrida…
Känns meningslöst att sitta och skrapa på ytan och ha känslan av att inte kunna skriva det jag egentligen vill ha sagt.
Jag är annars inte blyg eller försiktig av mig, säger ofta min åsikt om man begär om den, ogillar orättvisor, envis som synden osv. Men när det handlar om smärtan och bemötande i och med den så blir jag blyg, rädd och kräver bekäftelse för att våga begära och hävda min rätt. Jag drar mig in i det sista för att söka hjälp då det gäller min kroniska magsmärta.
Vad är det som händer då? Vart tar Skruttet med skinn på näsan vägen då?
Självkänslan är NOLL!!
Jag känner tex att hormonerna skulle behöva justeras nu. Sover ojämnare, humöret varierar mer… osv. Men jag vill inte!! För jag vet (har provat X antal gånger) att smärtan blir värre då.
Har inom en snar framtid en tid inbokad för uppföljning.
Jag skulle gärna vilja veta om det kan göras något mer för att jag ska må bättre. Mår inte bra ännu. Har blivit vän med smärtan i den mån så att den inte skrämmer mig. Men vill helt enkelt må så bra som möjligt…
Jag minns att jag tidigare i min blogg nämnde om att jag inte orkar kontakta vården varje gång jag har ont. Känner likadant nu…
Jag har ont med olika intervaller… Ibland ofta, ibland mer sällan…
Så är det bara!
Man vet fortfarande inte varför….
Ibland – just nu är ett sånt ibland undrar jag:
Hur vet man när man ska sluta kämpa?
När är det dags att ge upp?
Ge upp och inse:
There’s nothing more to be done…..
Just Learn, Live and fu**in´ Love it!
