Livet i Änglagården

Hej hallå!

Hope ends when you stop believing, friendship ends when you stop sharing, love ends when you stop caring, and life ends when you stop dreaming.

Godkväll!
Helt plötsligt fick jag en innerlig lust att skriva! Fingrarna flyger över tangetbordet, bokstäverna bildar ord. Ur datorns högtalare strömmar musiken ut i den annars tysta lägenheten. Änglamaken sitter i ett annat rum och skriver även han.

Stannar upp och tänker… Det känns ibland som det ena avlöser det andra, som om jag just och just hinner andas emellan…. Ändå står jag! Inte alltid rakt upp och inte alltid med ett leende på läpparna…. Men jag står!

Jag har vuxit som människa i och med det svåra.Värdesätter det goda och det ljusa i livet. Ödslar inte tid på något eller anstränger mig inte för något som jag inte av hela mitt hjärta tror på. Ibland känner jag mig stark och går från klarhet till klarhet. Får en massa aha upplevekser.

Under sessionerna med Ängeln som nystar i mina tankar diskuterar vi ofta rätten till känslor och vissa sessioner skapar mera tankeverksamhet än andra. Efter eller under endel besök kan det känns tungt att bara vara här och nu. Helst av allt vill man bara fly bort och skita i alla funderingar som vänds, vrids och uttalas i det lilla men hemtrevliga rummet. Ännu känner jag mig stundtals liten och rädd varje gång Endometriosen berörs, så mycket smärta, så mycket tårar som det inneburit. Svårt är det att våga förmedla åt de vårdande Änglarna så fort det rör smärtan… Kanske är jag rädd för att ha rätt?

Terapin är mycket bra och jag känner att sessionerna gör mig mycket gott! Även om jag ibland kan tycka att det skulle vara sååå skönt om allt skulle kännas bra NU… Jag blir allt lite otålig ibland. Men terapin tar tid, den måste få ta tid och jag har löfte om att få gå så länge som det finns behov av det. De gånger jag är otålig försöker jag intala mig själv att om jag bara har tålamod nu så kommer det i slutändan att kännas bättre.

Känns ändå skönt att ha den möjligheten! Att prata och bolla tankar och känslor med någon som är proffecionell. Att både förstå och kunna erkänna jobbiga situationer för sig själv gör det hela lättare.

Gör det i längden lättare att vara den man vill vara. Man hittar sig själv och man vågar vara sitt eget JAG…

Nu är det dags att sluta svamla och leta sig i säng.

God natt!

Idag har jag varit till den opererande Ängeln (som opererade bort min livmoder) på besök. Jag hade beställt tid för uppföljning av hormonbehandlingen. En bra diskussion blev det..

Han lutar sig framåt mot mig som ett tecken på att han hör, förstår och tror på det jag säger.

Vi går igenom tillvaron som den ser ut i dag, använder Evorel 50 mikrograms hormonplåster och upplever att jag ur hormonell synpunkt mått relativt bra, eller så bra nan kan må med hormonsubstitut (=ersättnings) behandling. Nämner om sömnen, svårigheter att koncentrera mig ( ex om att jag inte skulle ha stort utbyte av att sitta på föreläsningar just nu, skulle ju ändå inte kunna fokusera på vad som sägs) och humöret.

Det är skönt att nuförtiden ha en referens då jag kan säga att jag mått väl. Jag vet hur det ska kännas när allt är bra och hur det är att vara smärtfi. Jag berättar kort om att jag bloggar som självhjälp om livet med Endometrios.Och att den för min del fungerar som en dagbok där jag berör livet med smärta, behandling och vårdens bemötande. Den opererande Ängeln ler varmt och tycker att det är bra att information om sjukdomen sprids.

Min kropp är trött!!!

Jag kunde vara arg, förbannas över att det aldrig tar slut….

Men har mera en känsla av att: Jaha, jag/vi hade rätt ändå…..

I väg till apoteket för att hämta sprayet, en månad för en bit över 100 lappen i euro och ännu en gång ställer jag mig frågan måste dessa behandlingar vara så dyra?? Och Kelas tak för medicinkostnader så högt??

För hormonbehandlingen har jag specialersättning och betalar en viss summa per uttag, men  tilläggsbehandlingen står jag och många andra med mig för själva….

Prova och se sägs det ofta….