En form av bekräftelse

Idag har jag varit till den opererande Ängeln (som opererade bort min livmoder) på besök. Jag hade beställt tid för uppföljning av hormonbehandlingen. En bra diskussion blev det..

Han lutar sig framåt mot mig som ett tecken på att han hör, förstår och tror på det jag säger.

Vi går igenom tillvaron som den ser ut i dag, använder Evorel 50 mikrograms hormonplåster och upplever att jag ur hormonell synpunkt mått relativt bra, eller så bra nan kan må med hormonsubstitut (=ersättnings) behandling. Nämner om sömnen, svårigheter att koncentrera mig ( ex om att jag inte skulle ha stort utbyte av att sitta på föreläsningar just nu, skulle ju ändå inte kunna fokusera på vad som sägs) och humöret.

Det är skönt att nuförtiden ha en referens då jag kan säga att jag mått väl. Jag vet hur det ska kännas när allt är bra och hur det är att vara smärtfi. Jag berättar kort om att jag bloggar som självhjälp om livet med Endometrios.Och att den för min del fungerar som en dagbok där jag berör livet med smärta, behandling och vårdens bemötande. Den opererande Ängeln ler varmt och tycker att det är bra att information om sjukdomen sprids.

Min kropp är trött!!!

Jag kunde vara arg, förbannas över att det aldrig tar slut….

Men har mera en känsla av att: Jaha, jag/vi hade rätt ändå…..

I väg till apoteket för att hämta sprayet, en månad för en bit över 100 lappen i euro och ännu en gång ställer jag mig frågan måste dessa behandlingar vara så dyra?? Och Kelas tak för medicinkostnader så högt??

För hormonbehandlingen har jag specialersättning och betalar en viss summa per uttag, men  tilläggsbehandlingen står jag och många andra med mig för själva….

Prova och se sägs det ofta….