Hallå alla Änglar!!
I dag har jag en riktig bra dag!
På senare tid har jag märkt att jag inte halkar lika långt ner i vattenhålet under mörka dagar, något har skett!! =)
Jag har lärt mig att hantera smärtans mörker tror jag…. Vid senaste undersökningen kände jag ingen rädsla, bortsett från att förberedelserna inte var så trevliga….
Ett annorlunda lugn spred sig i mitt inre och strax innan jag somnade tittade jag ner mot ändan av sängen och log mot min älskade <3-Ängel….
När jag vaknade sade jag:
Jag har drömt om Änglar =)
Jag har drömt om Änglar =)
Vägen hit har varit lång, krokig… Den har inneburit tårar i massor….
Före jag opererade bort ”Allt” så minns jag att tankarna cirkulerade runt hoppet om smärtfrihet, att ÄNTLIGEN bli fri från den!! Visst blev jag mycket bättre! Men vad jag glömde i jakten på smärtfriheten var att ”göra mig redo”, för den process det innebar för själen att radikaloperera mig….
Tillvaron blev tung när jag plötsligt blev medveten om hur stor förändring det faktiskt var (för mig)…. Med hormonsubstiutbehandling, svettskov osv….
Verkligheten föll likt en sten i huvudet på mig och jag föll platt så det bara small om det!! Rakt ner i det svarta hålet, ett svart hål fyllt med vatten!!
Jag trampade och trampade för att ta mig upp…. Jag tog mig upp… och föll igen…. Det skedde uprepade gånger! Jag reste mig med hjälp av Änglarna på och utan för bloggen!!! Tack, enormt TACK från djupet av mitt änglahjärta!!
Jag har gått i genom en enorm process och i onsdags när jag var till samtalskontakten; Ängeln med nyckeln till mitt huvud, så kände jag mig faktiskt så gott som färdig.
I och med denna process upptäckte jag hur otroligt mycket jag älskade att skriva och att kombinera besöken till Ängeln med nyckeln till mitt huvud med att blogga – skriva till Änglarna – som jag brukar tänka, visade sig vara en välfungerande metod! Rekommenderas varmt!
Två tillfällen har jag kvar att gå till denna Ängel som jag regelbundet har träffat under en relativt lång tid, svårt att minnas riktigt hur länge men åtminstone lika länge som Änglabloggen har funnits. Under dessa tillfällen ska denna tid avrundas och jag ska ordentligt fundera efter hur det känns…. Om jag är klar då avslutas terapin…
Ja, om jag är färdig, det får tiden utvisa…
Men i dag är jag tacksam för det liv jag har, jag har funnit min plats”min stol” i livet, jag känner mig hel, glad och har åter skinn på näsan… Jag står på mig och kämpar för min rätt ang den kroniska smärtan och ett värdigt liv med den…
Ett liv fyllt med livskvallitét… Ja, det går det att få, trots ett liv med mörk, kronisk smärta! =)
Änglakramar!!
