Goddagens!
Kikar in en stund. Kännner att jag vill skriva!! Gläntar, som så många gånger förr, på dörren till mitt innersta rum.
Om man kunde spara stundens känsla i en burk, så skulle jag göra det NU!
Känner mig mycket tillfreds med tillvaron, har allt vad man kan önska ( och lite till)…
Jag minns att jag tidigare skrev om att jag många gånger trott att jag varit klar med bearbetningen och hanteringen av Endon och allt runt omkring…. Jag skriver liksom förr att jag inte vet om man nånsin blir klar….. Nog händer det än att jag sitter med tårarna rinnandes ner för kinderna och förbannar endon och den stora mängd operationer jag har bakom mig…. Men så får det vara!!
Och varje gång sker något…. Varje gång känns det lättare. Den sorg jag förr kände mattas av och jag har nu om nånsin förstått hur viktigt det är att kunna / våga vara sig själv… Att både visa och säga vad man tycker och tänker…. Och att ha tron på sig själv…. För tror du inte på dig själv, ja då tror ingen annan på dig heller….
Under många år kände jag misstro för och misstrodd inom sjukvården, jag kände mig påtrampad, det kändes som om det talades ett annat språk, ett språk aom jag inte riktigt förstod….. Jag hade en känsla av att inte kunna förmedla vare sig vad jag tyckte eller tänkte åt de vårdande Änglarna…..
Men som jag i tidigare inlägg har skrivit så är det inte heller så längre….. Känslan av misstro är borta, jag VET att dom lyssnar och jag vet att dom förstår… Dom försöker göra allt vad dom kan för att jag ska ha ett så bra och ”normalt” liv som möjligt….. Dom vet att jag själv kan behandla resterna av endosmärtan och det viktigaste av allt…. Jag känner att jag blir tagen på allvar!! Nu känns det som vi talar samma språk…..
Plötsligt så frågar jag mig….. Hur kommer det sig? Kanske är det så att min Änglablogg har haft mer betydelse än vad jag tidigare förstått…. Det är ju till största delen genom den som mörker blivit till ljus…. Här har Änglarna åtskilliga gånger fått ta emot drakens plötsliga brännheta eld….Här har tankar och känslor blivit till ord…..
Tack bloggen!!
Änglakramar!
