Kikar in till änglarna en stund.
Under dagen blev jag åter tvungen att uppsöka läkare, pga smärtsam mage. De vårdande Änglarna hade helst sett att jag hade blivit kvar. Men Skruttet sade nej!
Anser att jag känner min kropp och hur den reagerar på smärta mycket väl. Jag har under åren fått kunskap och kännedom om att veta när gränsen är nådd och vet när det är dags att ge med mig och fara och lägga in mig på bädden på sjukhuset, eller i de vårdande Änglarnas hus, som jag nu väljer att kalla det …
När den vårdande Ängeln sa orden; Vi borde nog lägga in dig…. Kom klumpen i bröstet och tårarna började rinna ner för kinderna. Inte pga rädsla, inte pga av ångest utan av trötthet…. Jag ville inte vara där igen, jag orkade inte ligga där…. Känns som jag har fått nog…. Det har varit så mycket sjukhus sa jag mellan tårarna.
Den vårdande Ängeln lade försiktigt sin hand på min och sade att hon förstod. Att hjälp måste jag få… Så här lämnas jag inte…. Remitterad vidare till en, inom området kunnig Ängel blir jag, men väntetiden är ca 5 veckor. Den vårdande Ängeln frågar om jag tror att jag klarar mig hemma nu. Jag nickar och vi ger ett löfte om att dricka ordentligt samt att återkomma om smärtan eller svårigheterna med mat och dryck blir för stora.
Min älskade <3 – Ängel tog som så många gånger förr mitt rödgråtna ansikte i sina händer och sa; Jag finns med dig här, jag går ingenstans!
Än en gång strömmade tårarna ner för mina kinder och vätte ner Ängelns famn….. Och än en gång kände jag den otroliga värmen och villkorslösa kärleken från hans hjärta….
Han är där dag som natt, han vakar med mig, han delar lättnaden med mig när det onda släpper, han delar glädjen med mig och vi tar vara på de dagar jag mår bra…..
Jag finner inga ord….
Men en sak vet jag säkert – Jag skulle göra detsamma för honom!
