Hej hopp alla Änglar!
Här sitter jag…. Fingrarna glider över tangenterna, likt en dans bildar bokstäverna ord.
Ett leende ligger på mina läppar, jag är lycklig över att kunna förmedla ord och skriva även under ljusa stunder.
Att öppet, från hjärtat skriva om lyckan, om tankar och känslor kring den process som Den lilla handens resa innebär, om den innerliga ibland rivande längtan tillbaka till mitt ursprung.
En plats som jag fortfarande kallar mitt hem. Det kommer jag nog alltid att göra!
På senaste tiden har jag också insett att flytten till den nya staden har gjort gott. Mycket gott!
Jag har vuxit som person, har insett att mina tunga stunder har stärkt mig.
Och en sak har jag sannerligen lärt mig under dessa år: 
Att njuta av det lilla och att ta sig tid att sitta ner med en vän och uppskatta stunden som sådan. Att leva NU och här!
Att stanna upp och andas. Att följa hjärtat och sin egen vilja. Och att inte bara sitta och vänta på att saker ska ske eller VÄNTA och se!
I stället frågar jag om det är något jag undrar eller kollar upp en gång extra för att det inte bara ska lämnas till sen…. Detta speciellt inom vården!
Jag kan säkert upplevas som tjatig många gånger…. Men… Vet ni vad…. Det bjuder jag isåfall på =)
Ha en fin måndag!
Änglakramar!
