Godkväll alla Änglar!
Sitter i min lilla skrivarhörna, ur datorns högtalare strömmar stillsam musik. Jag njuter och känner mig väldigt tillfreds med tillvaron för tillfället.
Ensam i Änglagården är jag några dagar framöver. Eller helt ensam är jag inte… Nej, har gott sällskap av två kelsjuka fyrbenta varelser =)
Och så länge de får tillåtelse att böka ner sig i sängtäcket när det är dags att sova så är de båda nöjda =)
Då tar det inte länge innan ett högt och ljudligt spinnande hörs.
Ni som följt mig vet att jag tidigare inte tyckt om ensamheten. Att ensamheten nästintill skrämde mig.
Så är det inte längre, nu tycker jag att det är viktigt med tid i ensamhet, jag tar vara på de ensamma stunderna väl. Alla onödiga måsten skippas. Då spenderas tiden ofta på kaffestunder eller som i kväll på bloggen. Jag skriver ofta under ensamma stunder.
Givetvis saknar jag min djupt älskade Änglamake! Massor!! Jag saknar de innehållsrika diskussionerna vid middagsbordet vid dagens slut. REDAN!!!
Förmågan och viljan att kommunicera är styrkan i vårt äktenskap. Det märker vi speciellt nu under Adoptionsprocessen! Vi är måna om att funderingar och frågor ska få sina svar, att inga tårar lämnas ogråtna, att tillsammans ta tid för och prioritera tvåsamhet, att skratta och att få varandra att växa och därigenom finna kraft att orka vidare med allt vad det innebär.
Nu är det tid för sängen! Godnatt!
Änglakramar!
