Åter i Änglagården

Hej hopp alla Änglar!!
Nu har jag åter kommit hem till Änglagården, efter en tids vistelse i mitt ursprung.
Skönt var det att vara nära vänner, att vara fysiskt nära dem. Att kunna kramas, fundera och reflektera över livet. Att dela stunder. Att komma till insikt med saker och känna glädjen över att vara den jag är.

Under vistelsen fanns också ett besök till den Opererande Ängeln (den vårdande Ängel som opererade bort min livmoder) inplanerat. Endometriosen skulle diskuteras.
Jag har periodvis känt mig lite risig och haft små blödningar, dock inte så mycket mera smärtor än vanligt. Var orolig före besöket, innerst inne visste jag vad beskedet skulle bli. Kände det på mig. Att det är härdar som spökar.

Min oro var befogad och nu byts hormonsort och styrka. Den opererande Ängeln tittade under tystnad sorgset på mig en stund. Han frågade om jag behöver ta mycket värkmedicin. Jag skakade på huvudet, log försiktigt och berättade att jag fortfarande skriver om livet med Endometrios. Att skrivandet fungerar bra och att jag har en stabil grund att stå på. Tar vara på varje dag och jag är lycklig över det jag har. Och vet hur det känns att må bra för jag har ÄNTLIGEN fått/får uppleva det. Och det gör att jag inte längre är rädd för smärtan.

Ängeln log och sa: Du har värdefulla verktyg för coping, dvs smärthantering.
Jag nickade och sa att jag uppskattar vårt raka, öppna sätt att kommunicera.

Efter ett tag lämnade jag rummet med orden: Tack! Du är dagens Ängel.
Ängeln la handen på sitt hjärta och sa: Må väl och hälsa maken.