Det är morgon… Alldeles för tidigt…. Hade gärna sovit längre!
Svept det sköna täcket runt om mig och gosat ner ansiktet i kudden och låtit kroppen vila. Men jag steg upp…. drog motvilligt på mig byxorna och hade den underbara vardagslyckan att finna pannan med nybryggt kaffe på köksbordet =)
Längtan efter ett barn gör sig påmind…. Den svider…. Den gör ont i bland… Den väcker förhoppningar, glädje och lycka…
Vi känner dig inte ännu..
Älskade barn var du än är,
så vill jag att du hör det här,
jag vill att du ska veta att vi med dig i våra hjärtan bär.
Älskade barn, vem är du?
jag är så nyfiken ju,
Vill veta nu!
Det kommer att dröja en tid ännu,
jag kan inte säga när eller ens om vi ses nu,
det får framtiden utvisa förstår du.
Men vad som än händer….
Vill jag att du ska veta:
Att vi väntar…
Att vi längtar…
Och att:
Vi äskar dig för att du är just du!
(Skruttet 1.9.11)
