I vardagen är jag van vid att folk tittar/stirrar/glor på mig. Både medvetet och omedvetet.
Varför?? Jo, av den lilla enkla detaljen att jag rör mig annorlunda, på ett sätt som väcker uppmärksamhet. På kryckor, framåtlutad med en fotställning ala Chaplin.
Och långsamt går det, i allafall vissa dagar!
Ibland är det nästan så man kan vara redo att fånga upp ögona åt dem i fall de skulle råka
ploppa ur huvudet. Oj… Varsågod… Du tappade visst något! 😀 Men oftast tänker jag bara: Oj, han/hon kan inte ha sett folk förut…
Eller kanske de tycker att jag är vacker?? 😉
Hur det än är så är jag stolt över att jag KAN gå med kryckor! Sen får det väl se ut som det vill, det är ju insidan som räknas!! 😀
Men det skulle vara kul att ha tröjan på bilden! En sån ska jag försöka hitta nånstans 😀
Den måste jag bara ha!!
Den tröjan var häftig 🙂 Och du…. det är alltid insidan som räknas och som ”syns” , Kram
Javisst är det så!! 🙂 Änglakramar!!
Haha, vilken underbar t-skjorta! Den MÅSTE du skaffa dig! 🙂
En sak som jag kommit på mig själv att tänka när jag ser dig på kryckor är att jag vill se dina armar. Helt seriöst. Du måste ju ha grymma muskler! Så, nästa gång vi ses ska jag klä av dig! 😛
Haha!!! Mmm….. Omkretsen är helt ok 🙂 De är inte att leka med 😉
En sån skulle sonen behöva! Nån som sitter i rullstol är tydligen heeeelt otroligt, så som folk stirrar! Kan förstå barn, men vuxna måste väl ha sett sånt förr? Säg till om du vet VAR man kan beställa en sån, tack 🙂 KRAM!
Det ska jag absolut göra!! Det är oftast, sorligt nog, vuxna människor som glor så mycket så det blir pinsamt! Bättre fråga – Än att undra och glo! 😉