Vardagsfunderingar….

Solen skiner in genom fönstret och värmer försiktigt min kind.
I dag är en bra dag, även om ingenting speciellt har skett.
Och egentligen finns inget speciellt att skriva heller, men det är ju bara så skönt att låta fingrarna dansa över tangentbordet och trycka på backspace tangenten då och då när man skriver fel.

Helgen var fin på många sätt, härligt fina möten och trevliga bekantskaper.
Jag slås ännu en gång av hur mycket man egentligen utvecklas under en Adoptionsprocess. Hur när  varandra man kommer. I helgen kändes det som jag och <3-Ängeln, om möjligt kom varandra ännu närmare i processen. För en tid sedan var vi på helt olika stadier, med vitt skilda funderingar och tankar. Nu känns vi mer samtida! 🙂

Jag är lite orolig när det gäller boken känner jag! Oron ökar ju mer verklig den blir:

Hur kommer den att tas emot?
Kommer vården att förstå syftet med den?
Kommer någon annan att bli hjälpt?
Väcker den reaktioner eller blir det bara mest tyst?

Antar att det är tankar som hör till??

Änglakramar!!