Har en ’får inte arsle ur vagnen’ dag i dag.
Saker finns att göra, men jag lallar omkring och får ingenting gjort.
I dag är det igen dags för ett träningspass med den behandlande ängeln.
Det går ganska bra att stå och gå kortare bitar nu.
Och att gå i trappor känns helt ok, även det 🙂
Svullnaden minskar i takt med att rörligheten ökar och jag skulle säga att balansen börjar bli rätt god. Men ännu går det riktigt långsamt att gå, det gör mig irriterad!!
Orka, orka, orka orka…. Lite, lite till…
Jag gråter och förbannas över att det ska vara så segt att komma tillbaka!!
Tänk att det ska vara så attans svårt att lära sig gå!! Det börjar ta emot nu!!
Men gudarna ska veta att:
Det SKA gå!! Det finns inget annan tanke än att det SKA gå!!
Gråt ett slag, för så trista fakta, som en dikt säger.
Sen kan man komma igen. Många kramar!
Sant!!! Gråt… Snyt dig och kom igen! Som sagt; det SKA gå!! Änglakramar!!