Nu är vi hemma igen!
Tvättmaskinen surrar med en del av tvättberget som blivit under resans gång och ännu finns mycket att packa upp.
Men det får ta den tid det tar, med arslet placerat i låneÅket går allt långsamt. Kroppen skriker efter vila och då får jag vackert lyssna och hoppas på att svullnaden på den kommande finheten lägger sig.
Känner nervositeten komma krypande över det faktum att allt inte är fixat med den hjälp jag behöver efter operationen. Kvarnarna mal långsamt. Nåja, än hinns det!
Ännu återstår 2 hela vardagar innan det är dags…
På något sätt känns oron befogad – men gode gud må det funka som det ska när det väl behövs!! Håll tummarna!!
Änglakramar!!
Sänder styrka och stora kramar till dig inför det du har framför dig.
Tack så mycket rara du!! Kramarna och styrkan värmer hjärtat ska du veta!! 🙂