Under den gångna natten har marken täkts av ännu mera snö. Täcket är nu några 
centimeter tjockt. Varje år är det samma visa när folket vaknar och sommardäcken fortfarande ligger på.
Handfallet och chockat ser folket ut på det vita och snabbt som ögat är man ute på nätet med en uppdaterad status: Va?? Blev det vinter i år också?? Det kunde man väl aldrig tro!
Så kanas det till jobb eller annat i snigelfart. Väl framme pustar man, kommenterar föret och gläds över lyckan över att ta sig välbehållen från punkt A till punkt B med lilla pärlan i skick.
Men stressen blir ett faktum: Vinterdäcken måste på!
Det vita täcket tycks även ha en förmåga att föra människans tankar till jul och klappar.
I affärerna plockas det fram julpapper och dekorationer i alla tänkbara färger.
Snart dyker julreklamen upp, vi uppmanas köpa och försäljningen av choklad når förmodligen sitt klimax. Och nog måste man väl städa alla skåp och skrubbar??
Och baka, och, och…
Läste någonstans att utbrändheten ökar i samhället. Stress likaså. Ständigt finns måsten och ständigt finns krav. Kravet att åstadkomma, att hinna, att vara bättre och ständigt ligga på topp!
Så jag är inte förvånad!
