Musiken flödar. Bredvid mig brinner ett vaniljdoftande ljus med försiktig låga.
Jag sluter ögonen och sveps med i de melodiska tonerna.
Tröttheten är äckligt tryckande. Varje muskel i kroppens nedre del värker, samtidigt som tigern i mig ryter för att överleva. Ryter för att orka. Orka kämpa den bit som är kvar.
Jag gråter ofta av trötthet nu. I bland känns det hopplöst. Men inte lön- eller meningslöst.
Jag har ett mål. Jag har en drivande kraft. Jag har en innerlig önskan. Den innerliga önskan är att få uppleva att vår familj blir hel. Att den tomma stolen fylls.
Någon inom mig säger: Fortsätt kämpa morsan, det kommer att gå!
JA! Jag vill bli en god morsa för den lilla Ängeln vi väntar på.
Tänk! Att man kan älska någon så.
Kärleken är min drivkraft – Den får mig att orka,
Änglakramar!!
Du är redan en bra mamma. Du älskar. Det är långt ifrån en självklarhet.
*kram*
Sant! Änglakramar i massor i retur <3