Äntligen Fredag!
Solen har visat sig i dag. Visat sig och avslöjat hur otroligt smutsiga mina fönster är.
Jag valde att blunda för det. Jag valde att inte se. Och förenade nytta med nöje genom att dammsuga i stället.
Med min vän kryckan i ena handen och dammsugarslangen i den andra balanserades det genom huset. Mitt mål var att orka med hela huset, vilket nästan lyckades innan jag blev för trött.
Jag skänkte en tacksamhetens tanke åt att jag var ensam under detta möte. Balansen var allt annat än stabil och det var inte utan att jag själv hade hjärtat i halsgropen i bland. Redo att ta emot mig när jag ramlar. Instinkten som jag så länge haft inbyggd. De som följer mig vet att jag är tränad falla och ta emot mig.
Jag släpper kryckorna, slappnar av likt en gummidocka och reflexmässigt hinner jag skydda huvudet innan fallet. Det skramlar och låter alltid värre än vad det är.
Jag slår mig sällan!
Men nu är det annorlunda. Nu fungerar inte min fallteknik. Det slog mig i dag!
Hjälp, jag vet inte hur man faller!
En och annan strategi om hur jag skulle lyckas ta mig upp hann susa genom huvudet under svajiga sekunder. Men: Yes! Jag lyckades slutföra mitt ’uppdrag’ utan att ramla. 🙂
Känslan av seger gav mig större säkerhet och mera mod. Mod att försöka avancera och utmana balansen igen.
På eftermiddagen njöt jag i fulla drag av en kopp te i rart sällskap.
Prat om vardagliga händelser. Enkel okomplicerad vänskap.
Det att ses i riktiga livet har alltid varit något jag gillat.
Men om möjligt gillas det ännu mer efter det gångna året.
Nu är det dags för film!
Ha en fin kväll,
Änglakramar!!
Hej!
Varje lilla mål man klarar av här i livet gör livet bara mer värt att leva.
Det är superbra att man är glad för varje små förbättringar. Försöker med det samma jag också, att inte bara tänka på stora saker utan att små saker ibland kan vara jätte viktiga. Kram
Ja visst är det viktigt att minnas att glädjas åt det lilla! Det är ofta i det lilla som guldkornen och glädjen i vardagen finns 😀
Änglakramar!!