Det gäller att inte falla för lockelsen….

Onsdag och veckans mitt.
En vecka som går i gräsänkans tecken.
En vecka av nyttig egentid.
En vecka av nyttig saknad.

Men också en vecka då de båda finheterna verkligen sätts på prov.
Tillsammans bär de mig över kuperad terräng. Och balansen tränas till max när vardagliga sysslor ska göras. Hittills har det gott riktigt bra och sett ur rehabiliteringens perspektiv  kom utmaningen i att vara själv i precis rätt tid.

Lyxåket på hjul står,  än så länge,  outnyttjat på verandan. Finheterna pulserar av träningsvärk och för tillfället pågår en ständig kamp mellan att vara förnuftigt envis framför att falla för finheternas lockelse. Lockelsen att vara bekväm och placera arslet i åket på hjul.

Ni som läser mig vet att jag inte viker mig för lockelser som ovan i första taget. Jag är alldeles för envis för det. Men jag tänker inte heller vara sen med att erkänna att jag jag är ute efter att övervinna hinder och känna att få känna självständighet.

Och visst kan jag! Ganska mycket egentligen, om jag tänker efter riktigt noga. 😉

Nu kallar middagsfixet!
Ha en fortsatt fin onsdag,
Änglakramar!