En kylig måndag vaknade vi till i dag.
En ny vecka har börjat och dagens ordflöde ges er medan jag väntar.
Lite tid finns än innan en tid ska passas.
I dag är jag trött.
När var jag senast riktigt pigg? Så där som brukligt. Så där som vanligt, egentligen?
Det var nog väldigt längesen. Jag kan vakna pigg. Utvilad. För att tömmas på energi så totalt i nästa tag.
En klocka ringer. Nånstans ska jag vara. Men nått säger att det kanske är dags att en tid äga en totalt ljudlös nalle. Jag känner lycka över att ett inledande besök finns inbokat till de nya behandlande Änglarna i dag. Jag kommer att ta mig dit. Jag kommer att berätta. Om hur mitt liv sett ut fram tills i dag. Om att jag nu fattar att det har krävt mer mycket mer än väntat. Att jag bara har kört på för att ta mig dit jag är idag.
Många av de uppsatta delmålen har nåtts. Och operationerna är fortfarande inget som önskas ogjort.
Men efter senaste flödet som gavs insåg jag.
Ett faktum som jag blundat för. Att varningssignalerna ljöd:
Skruttet, Stopp! Bromsa!! Sortera bort onödiga måsten och saker som inte får dig att må bra. Nu måste huvudet få tid att komma i kapp.
Tid att andas.
Tid för målande flöden.
Tid för onödigt långa kaffestunder.
Tid att släppa ut känslor.
Tid att landa.
Jag känner mig lättad över senaste flöde.
Tur att jag skrev det jag skrev!
Nu dags att dra på mig ytterkläderna – Hej på er!
Änglakramar!!
