Tisdag
Väggkalendern visar ny månad och kortaste februari är här.
Kalenderbilden är vacker, skuggan av två människor och är det kanske en midvinter sol?
Vet inte. Och det spelar egentligen ingen roll. Sol som sol.
Lika vacker är den i alla skepnader.
Mera snö har kommit. Det räcker nu tycker jag!
De lurviga filurerna surar och går inte ut mer än vad nöden kräver.
De tycker inte om snö….
…Nä! I stället roar vi oss med att bråka och att ta varandras plats sådär ”bara för att”.
Det bästa vi vet är att väcka upp den som sover, vifta med en revirhävdande tass och säga: -Ha! Jag var minsann här FÖRST.
Och ibland säger de vi bor med:
-NU räcker det, nu är det bra!
Senare är bråket som bortblåst och vi ligger tätt ihop i den mjuka soffans ena hörn. Då ska det mysas minsann. Vi tvättar varandra och blir så fina. Ingenting annat spelar någon roll. Då betyder det föga vem som är störst eller var där först.
Vi brukar ofta vara med när hon vi bor med skriver. Det tycker vi om! Ofta ligger nån av oss, spinnande och hårar ner hennes famn. Kanske skriver hon något om oss luringar? Det gör hon nog i bland. Och så länge hon skriver nåt snällt så är det okej! För… det gör hon väl?
Nu prasslar påsar! Det betyder KÄK, det kan jag inte missa!!
Tack för mig och hej på dig!
(Bilden är googlad)
