Ny dag.
Tvekar en stund innan jag låter fingrarna möta tangentbordet.
Vad vill jag skriva i dag? Vad har jag på hjärtat säg?
’Usch, blää och fy’ lampan tycks lysa starkt i dag. Och som bortblåst är mitt positiva drag.
Kroppen protesterar vilt. En rejäl träningsvärk har jag. Gårdagens ledda träningspass tog på bra. Sakta vaknar motivationen till träning. Det går segt. Lika segt som att bita av svansen på den segaste godisråttan i påsen.
Motivationen kommer i takt med att de nya förmågorna blir stabilare och kroppen rörligare. Jag vet. ”Du skulle inte ha kommit så långt som jag gjort om det inte vore för all träning.” Det får jag ofta höra.
Orden har blivit en hatad fras.
En fras som får mig att vilja spy!
Det händer titt som tätt att jag får bita mig i tungan några gånger för att inte vara onödig mot någon som ju egentligen bara menar väl. Och nog har det funnits gånger då jag fräst till! Ibland totalt i onödan och i bland med all rätt.
Humöret är inte det bästa.
Mycket känns bara nej!
Vilken tur att jag har fått vara ensam i dag.
Skitdag. PUNKT! I morgon tar vi nya tag!
(Googlad bild)
