Torsdagen från helvetet lider mot kväll.
Jag lägger mina styva fingrar på tangentbordet. Det är svårt att skriva och redan här får jag ändra när jag skriver fel.
Överlistad. Det är så jag ser mig nu. Draken har blivit smart.
Föst såg den till att göra mig mördande trött. Oförsvarbar.
Sen frustar den till och ger mig ett äckligt elakt flin.
Och till slut ser vi kampen i vitögat åter en gång.
Jag och Änglarna – mot draken. Vi fäktar och slåss. Smärtan får mig att gråta och skrika:
Lämna mig i fred! Här har du inget att hämta så vik hädan! Gå bort!
Men den här gången vann vi inte.
Draken lyckades golva mig.
Det är bara att erkänna sig besegrad och låta smärtmedicineringen ta kroppen i beslag.
Satan! Helvetes Endometrios skit!
Men det är bara att bita i det sura äpplet. Det är bara att ta till knepen från förr.
Och har sitter jag nu, ett helvetesdygn senare, med en mörbultad knopp.
Den stinkande smärtsvetten har tvättats av och på en mjuk stol sitter jag helt stilla och inväntar medicineringens verkan. Den borde snart komma. Snart har tiden för full effekt förslutit sedan intag.
Än en gång låter jag mig omslutas av de mjuka änglavingarna.
En innerlig tacksamhet känner jag till alla de Änglar som finns i det fina liv jag har. Tacksamt tar jag emot hjälpen som de ger! Jag vet att jag kommer att må bra sen. Men det kan nog dröja en stund innan jag är helt på banan igen.
Sarah McLachlan – In the arms of an angel
(Googlad bild)
