Även i dag är en bra dag! Städar lite och tvättar kläder… Men måste vila emellan!
Och medan kroppen får sin vila kan man ju fördriva tiden på något skojigt sätt, som att BLOGGA =)
Jag gick här och nynnade för mig själv och tänkte på hur viktigt det är att ha någon. Inte då nödvändigtvis en <3 – vän, men någon som man kan möta ”face to face” och som finns där i vått och torrt…. Som hjälper en att tro på sig själv när tillvaron sviktar.
För ensam är inte stark!
I dag känner jag tacksamhet över det liv jag har, är lycklig, är kär och har det väldigt bra!
Det senaste året har varit tungt och mörkt…. Men krisen har gjort mig starkare…. Jag har vuxit i mig själv och mitt sätt att tänka och vara… Kanske inte andra märker förändringen, men jag märker och känner den själv….
Jag vet hur det är när allt känns hopplöst och tungt
Att ack så gärna vilja orka men kroppen skriker
Ta det lugnt!
Jag vet hur det är när allting är svart
När tips och råd är tömda
Och kroppen ändå känns matt
Jag vet hur det känns när tårarna under ögonlocken bränner
När hjärtat gör ont
När smärtans mörker mig skrämmer
Men
Jag vet hur det känns när allting vänder
När jag åter smärtfriheten kan känna
När jag till Änglarna ett lyckligt leende sänder
Jag vet hur det är att vara förväntansfull och full med liv
När solen lyser och allting är lugnt
När orden flyter på och skrivandet är min giv
Jag vet hur det känns när kärleken åter i ögonen lyser
När hjärtat är fyllt med ömhet
Underbar dikt! Bra att du orkar! Kramar!
Tackar, tungt har det varit ja, resan är inte klar än, försöker så gott det går att orka! Massor med KRAMAR och VÄLKOMMEN tillbaka till bloggen! Skoj att du återvänt!! =)
Skruttet så fint du skriver!!!
Ha en skön afton!
Tack till dig som inspirerar!