Torsdag.
Draken fortsätter flåsa sin brännande eld över mig.
Intensiteten på smärtan varierar. Tack gode gud för det.
Då hinner jag andas emellan och få kraft.
En lättnad. Det är vad jag känner in i hjärteroten just nu.
Jag/vi mötte en alldeles fantastisk vårdande Ängel i dag!
Som visste vad endometrios var. Som såg helheten och sambanden.
Och sa något annat än: ”Det blir nog bra”.
Extra medicin och dropp i några timmar. Och hem igen.
Väl så!
Ett nytt möte med de vårdande Änglarna väntar i morgon.
Vi vet att inga underverk kommer att ske. Men vi ser en ljusning.
Äntligen försöker någon ta ansvar utan att skyffla över mig till någon annans bord.
Det är invecklat och svårt…
Men, huvudet sticks inte i sanden mer.
Oerhört skönt!
God natt, sov gott!
(Bilden är googlad)
