Under långa perioder mår jag nuför tiden bra, jag lever som ”vanligt – som vem annan som helst”. Jag kan göra vad som helst utan att känna mig begränsad av magsmärtor eller på annat sätt bli påmind om att jag lever med endometrios relaterade problem…..
Sen kommer perioder då magen bråkar mera, då jag blir nära på skoningslöst påmind om endon…. När det känns som om magen är färdig att sprängas….
När det känns som om man aldrig kan glömma det Endo-helvete man gått igenom…. Ibland känns det som om man ställer sig upp och tillsammans med underbara Änglar lägger all kraft på att orka stå stadigt…. Jag står stadigt och känner mig stark och är fast besluten att vinna kampen mot denna endorelaterade smärta…
Men så kommer påminnelsen då…. Undersökning på kommande, kontroller, samtal etc…..
Hoppet om att de vårdande Änglarna ska kunna hjälpa mig få ett slut på denna, vad som känns som en enda Ändlös karusell, finns nog ännu!!
Men nog krävs det både blod, svett och tårar många gånger!!
Suckar lätt och sänder en stilla undran:
Hur mycket kan man kräva att en människa ska orka med???
Ibland blir Skruttet så trött!!!
Jag försöker bära dig i mina tankar.
Snart hittas nog någon lösning till bättring mitt änglabarn Skruttet!
Ja, jag /vi får hoppas så!! Änglakramar i massor!!