Hejsan alla Änglar!!
Jag vet att jag borde sova, klockan är mycket! Men jag vill inte sova, jag vill skriva! Jag öppnar mitt inre och låter bokstäverna rinna ut, fingrarna sveper över tangentbordet och bildar ord av dessa bokstäver.
I den annars nedsläckta lägenheten, vårt älskade Änglapalats, brinner två ljus. Dessa två ljusstakar – två glasänglar brinner ofta då jag bloggar. Så fint!
Jag har den senaste tiden skrivit mycket tankeinlägg, jag har stannat upp och reflekterat över saker många gånger. Bromsar mig själv tvingas jag göra ibland när jag blir ivrig … Njuter ju för fullt och för allt jag är värd. Jag är inte, då tillfälle ges, sen att göra saker jag verkligen vill göra. Vilket gör att jag ibland har ganska mycket att göra…
Men jag tror att det är viktigt att stanna upp, andas emellan, ta in allt som sker. Att inte bara ”rida på vågen” när det blåser medvind….
Att inte ta ut något i förväg är något jag har lärt mig under åren med Endometriosen i och med alla bakslag som kom.
Så här i efterhand kan jag tycka att jag borde ha tagit mig tid att stanna upp då också. Att inte så fort smärtan var borta lite längre perioder tro:
NU ÄR JAG FRISK, NU BÖRJAR ÅTER LIVET
Nu har jag som sagt lärt mig att stanna upp ibland, njuta av och tänka på tillvaron – det tror jag att jag vinner på i längden. Det känns lite som om jag ”sätter undan lite medvind till senare tillfällen”. Medvinden behövs så väl under de lite mörkare perioderna!
Nu slutar jag svamla för denna gång och säger med denna låt att: Änglar finns!!
God natt!
