Varje dag dör 1 000 barn på grund av smutsigt vatten, bristande sanitet och dålig kunskap om hygien. Det är fler barn än som dör i krig. Men det finns hopp. Varje dag kämpar UNICEF för att alla barn ska få tillgång till rent vatten. Det är ingen enkel uppgift, men det går. Det finns alltid ett sätt och du kan hjälpa till. Rena vatten och rädda barns liv på unicef.se/vatten. Gör det nu!
#unicefsverige
Hur du går tillväga för att bli bloggare för UNICEF får du veta här.
(Bild: Unicef.se)
Söndag.
Brasan sprakar i spisen. På en hylla ligger en lånad bok. Den har legat på samma ställe i några dagar och väntat. Väntat in sin tid.
Jag läser orden på bokens baksida. De väcker mitt intresse och jag läser vidare ur den inledande prologen. Texten är fylld av fragment och fraser som känns bekanta.
Bekant är osäkerheten som gästar innan man låter delar av sitt liv bli till bok. Och likaså det faktum att det i efterhand har visat sig vara det bästa som man någonsin kunde göra!
Den bekanta känslan väcker lusten i mig. Till att skriva.
Boken läggs åt sidan. Jag dricker upp kaffet, som har hunnit bli kallt.
Mina fingrar glider över tangentbordet och tankarna får flöda fritt.
Tusen saker finns att skriva om. Bland annat om hur vi människor i allmänhet är funtade.
Vi drar oss inte sällan för att göra sånt som skrämmer. Vilket är mindre smart egentligen. För tänk så många upplevelser man går miste om. Bara för att vi är bekväma nog att inte ens våga försöka. Vi vänder om och går tillbaks samma väg vi kommit. För enkelhetens skull.
Det finns gånger jag nästan ångrat att jag flyttade. Faktiskt. Det skulle vara lögn att påstå något annat. Livet med en funktionsnedsättning har under de senaste åren bidragit till att jag fått se mängder av trångsynta synsätt och fördomar. I bland har någon åtagit sig rätten att dumförklarat mig.
Det sistnämnda får mig att vilja spy! Var enda en gång skapar det sår i mitt inre. Var enda en gång gör det lika ont! Jag har gråtit och förbannat omvärlden för att jag inte fått visa vem jag är. Då har längtan efter det invanda och öppensinniga nätverket hemma varit enormt stor. Det har funnits gånger då det känts nära att ta den enklaste vägen ut och flytta tillbaka. Men vi har valt att stanna!
Något som jag inte ångrar i dag. Rakryggad och stolt står jag kvar. För trots att det ännu förekommer gånger jag möts att fördomar och trångsynthet så fylls min omgivning av fantastiska människor som står där när jag faller. När trångsyntheten uppenbarar sig som en stor och varig böld står de vid min sida. Både fjärran och när. Som en sköld.
Tack, Älskade människor!
Ni är som plåster för min själ.
(Googlad bild)
År 2015. Årets första dag har blivit natt.
Egentligen borde jag sova. Men tryckande luft i magen gör det aningen svårt.
2 dagar har förflutit sedan ingreppet.
Vilken lättnad det var att vakna och konstatera att min mage nästan var hel.
En titthålsoperation räckte. Nu fanns endast 3 mindre sår. Precis som det var tänkt.
Och huset kunde lämnas som planerat. Redan samma dag.
Jag är lycklig! Så innerligt glad!
Visst är jag rejält trött och nog har jag ont.
Men jämfört med innan har siffran på smärtskalan har sjunkit markant.
Det vänder gott folk – det vänder!
Ingreppet lyckades riktigt fint! De sammanväxningar som fanns i min mage kunde lösas så nu är allt fint och fritt. Det fanns inte heller några tecken på endometrioshärdar eller bråck. Med tanke på antalet genomgångna operationer kunde det sett värre ut.
Fantastiska vårdande Änglar jag fick nöjet att ha.
Med öppet tankesätt och vänlighet vårdade man.
Från början till slut.
Man tog vara på min egen smärtkunskap.
Tillsammans hittade vi en lindring som hittills har fungerat bra.
Och fick kontroll över narkosfrossa, ivrigt bultande hjärta och hög puls.
Gårdagens kontrollprover visade Kaliumbrist.
Och det är väl kanske något som kunde förklara varför jag har varit så otroligt trött en längre tid.
Inget återbesök efter operationen finns inbokat. Det görs bara vid behov. En kontroll av bristvärdet är det enda som behövs. Ett medel för att förhindra sammanväxningar lades på, så låt oss hoppas att det håller dem borta en längre tid nu. Man har använt det vid mina tidigare operationer och jag skulle nog tro att det varit till hjälp då.
Nu väntar vila med ca 1 veckas sjukledighet.
Och ett nytt försök att sova. Godnatt!
Tidig väckning här i dag.
Olust blandad lättnad. Det är vad jag känner just nu.
Allt är förberett och klart. Snart är det dags att ge sig av.
Det är dags för operation. Igen.
För vilken gång i ordningen vet jag inte.
Och det spelar ju egentligen ingen roll.
Jag har tappat räkningen för längesen.
Under gårdagskvällens förberedelser var känslan aningen absurd.
Allt gick som på rutin. Man blir aldrig van. Och tur är väl det.
Men jag vet. Snart kommer det berömda lugnet.
Snälla. Skänk mig kraft!
Det behövs i dag och kommande dagar. För att orka återhämta än en gång.
Jag hoppas även att operationsteamets Änglar har sovit bra.
Det är dags för Änglarnas kamp mot draken. Allt ställs på sin spets.
Jag lägger mig på den mjuka bädden av Änglavingar och säger:
Ha en bra dag, nu kör vi…
Godnatt!
Fredag i dag. Mindre än en vecka kvar till jul.
Musiken flödar ut i vårt hem. Julljusen lyser.
En burk med hembakta pepparkakor står på köksbänken.
Kvar från eftermiddagens kaffestund.
Alla vackra Julkort som har landat i vår låda pryder en vägg.
Vi skickar inga alls i år. Skänker istället en slant till välgörande ändamål.
Några centimeter snö pryder marken.
Så vitt. Så ljust. Så Välkommet!
Trädens grenar är snötyngda och hänger.
Över sjön har dimma och dis legat tät hela dagen.
Sagolikt vackert!
Under de gångna veckorna har måendet blivit mer varierande. Det har funnits bra dagar med ork till ett värdefullt socialt liv. Men den totala friheten finns inte längre. Ofta begränsas jag nu av drakens eld.
Saker avbokas eller så hittas alternativa lösningar.
Ofta går det att mötas halvvägs.
Kallelsen till operationen har kommit.
Redan om några veckor, den 30:e december har jag fått en plats.
Det knöt sig i magen när jag öppnade kuvertet och drog ut innehållet.
En bunt papper med föreskrifter och frågor.
Allt är så bekant.
Nyår kommer således att löpa lugnt förbi.
Då hoppas jag att hemmets plats ska vara min giv.
Operationen är meningen att utföras som dagskirurgi.
Låt oss hoppas att det går som tänkt.
Men först ska julen passera och enda önskan har jag:
Att fylla min tid med ljus, kärlek och mörk choklad.
Resten blir som det blir.
Kom i håg att uppskatta livet.
Att vara nu och här!
(Bilden är Googlad)
Den 6:e december visar almanackan. Alltså Finlands egen speciella dag.
Här brinner de blåvita ljusen så vackert. Till självständigheten och kämparnas ära.
I dag känner jag en extra stor och innerlig tacksamhet för allt det vi har!
Tack Finland – för ett fredens land!
Jag vill passa på att önska alla er bloggläsande Änglar en riktigt fin självständighetskväll.
Änglakramar!
Bild: Privat
”Du är inbjuden till en ny BuzzadorDEALS-kampanj… ”
Ja, så började mailet som landade i mailprogrammets inkorg för ett tag sedan.
Med Deals-kampanj menas att man får köpa produkten till ett reducerat pris.
Och den här gången gällde erbjudandet att testa en EnergyUp lampa från Philips.
Kampanjinformationen sa bland annat:
”Philips EnergyUp – en energilampa som använder dagsljusets naturliga kraft för att höja energinivån och humöret.”
Då tänkte jag: Det vore väl passande just nu, under årets mörkaste tid och perfekt att prova i en smärtperiod, då trötthet och energilöshet gör sig mera påmind. Så en test fick det bli!
Beställningen
Jag hade inga svårigheter att göra beställningen av min EnergyUp via Philips webbshop. Detta trots att alla formulär var på finska (jag hittade inget svensk språkval, men kanske det fanns någonstans?). Leveransen gick smidigt: Lampan kom väl förpackad samt med hemleverans på några dagar! Det kallar jag service!
Morgonmänniska?
Nej, det har jag aldrig varit. Och speciellt under den mörka tiden på året har det varit extremt trögt att komma ur sängen. Därför används lampan för att få mera morgonljus. Regelbundet har jag, under några veckors tid, placerat lampan ungefär på armlängds avstånd och använt den 20 till 30 minuter varje morgon (under frukosten, efter en stunds vakenhet). När det redan efter ca 10 dagars användning började märkas ett resultat blev jag verkligen positivt överraskad. Kritiker som jag är vill jag pröva själv innan jag tror på någon reklam.
Den fungerar ju faktiskt!
Vilket gör att jag vill rekommendera lampan för er som läser mina ordflöden.
Sakta men säkert blev det lättare att vakna och energin kommer sakta allt eftersom användningsdagarna går. Jag är ytterst försiktig med lampanvändningen kvällstid (p.g.a. känsligt sömnmönster) och aldrig 4 timmar innan läggdags.
Lampans design är modern och diskret. Den är användarvänlig och enkel, utan några onödiga knappar eller andra finesser. Philips EnergyUp är ingen stor sak. Den går enkelt att ställa på bordet. Eller hänga på väggen om man så vill. Ljusstyrkan kan justeras i fem olika lägen. Något som får ett extra stort plus av mig. Det var skönt för ögonen att börja med svagt ljus och sedan stegvis kunna öka styrka!
SNABBFAKTA:
♥ Fyller på energidepåerna, gör dig piggare och förhöjer humöret.
♥ Motverkar energisvackor, trötthet och vinterdepression.
♥ Kliniskt bevisad effekt.
♥ Resultat på bara 20 till 30 minuter per dag.
♥ Kan användas medan du läser och arbetar.
♥ Ett naturligt, vitt och behagligt ljus som passar in i alla miljöer.
♥ 10 000 lux – samma intensitet och fördelar som naturligt dagsljus.
♥ 100 % UV-fritt ljus – säkert för ögon och hud.
Innan EnergyUp lampan används:
Innan du börjar använda lampan ska du läsa den flerspråkiga bruksanvisningen som följer med i paketet. I anvisningen finns rekommendationer för olika användningsområden. Ta reda på vilka som gäller för just dig och följ dem! Och kom ihåg att vistas utomhus. Riktigt dagsljus är viktigt att få! Lampan ska bara användas som ett komplement.
Använd inte lampan, utan att rådfråga läkare, vid/om:
– bipolära störningar
– ögonkirurgi som har utförts nyligen eller en diagnostiserad ögonåkomma som har gjort att en läkare rekommenderade dig undvika starkt ljus
– du äter t.ex antidepressiva eller psykotropiska läkemedel eller malariatabletter
(Produktfakta och rekommendationer är taget från Buzzadors kampanjinformation och Philips EnergyUp användarhandbok)
Bild: Privat
#energyup #energiabuzzaus #buzzador
December månads första dag lider mot kväll. En fin dag har det varit.
Smärtan ligger på acceptabel nivå och jag njuter innerligt av att intensiteten lättat.
Kroppen återhämtar sig och tankar energi.
Besöken hos den tankenystande Ängeln, alltså KBT-terapin, har inletts.
Vi lär känna varandra och hittar ett bra samarbetssätt. Ingen stress. Allt får ta tid.
Tidigare lärdomar och erfarenheter används som redskap. För miljonte gången känner jag mig så obeskrivligt gammal i vissa avseenden. Livserfaren och kanske rent av lite klok. Medan jag i något mer vardagligt/förväntat kunnande inte vet fullt lika mycket.
I bland inget alls.
En upplevelse av Dejavu.
Så kan man också beskriva förra veckans möte med en mycket professionell och vänlig Änglaprofessor. Det blev ett fint möte, med gott om tid. Frågor och funderingar fick svar.
Resultatet blev dessvärre nog: En remiss till det sterila bordet och ytterligare ett ingrepp.
Man vet inte vad som väntar. Inte heller kan man lova att det kommer att bli helt bra.
Allt beror på hur det ser ut. Men jag känner mig ytterst trygg med att skalpell och instrument kommer att hållas av Änglaprofessorn själv.
– Så länge ni gör allt ni kan är jag nöjd! Det är allt jag begär!
Något jag vet att ni gör.
Realisten i mig säger att mötet var det bästa som kunde ske.
Mentalt förbereder jag mig, böjer mitt huvud och mumlar:
– Låt oss nu hoppas att det inte ser allt för jävligt ut i min buk.
Kallelsen har jag inte fått, den skulle komma per post.
Änglaprofessorns egen gissning var att det kunde ske ännu innan årets slut.
Om gissningen håller, återstår att se.
Men en sak är säker:
Jag kommer aldrig att ge upp. Tillsammans med Änglarna fortsätter jag fightas.
Vi ska vinna mot draken – Så det så!
Änglakramar!
(Bilden är googlad)
Måndag. En dag som går i ledighetens tecken.
Snön kom och gick. Ute regnar det och gräsmattan lyser grön.
I fönstret hänger en vit adventsstjärna i papper.
Hela dagen har den varit tänd och skänkt rummet ett vackert och varmt sken.
Mycket välkommet!
Mörker och grådaskigt väder ogillas. Speciellt i samtid med drakens gästspel.
Ännu kräver kroppen enorma mängder energi för att hantera smärtan.
Tröttheten finns. Allt för ofta om man frågar mig.
Rekommendationer och behandlingar provas.
Medicinering har avslutats då jag svarar inte på behandlingen så som tänkt.
Så på sätt och vis är vi tillbaks på ruta ett.
Men ändå inte. ![hand[1]](http://www.skruttet.com/blog/wp-content/uploads/2012/12/hand1.jpg)
I mitt inre finns ändå ett hopp.
Nu om någonsin lär jag mig att prioritera.
Att välja saker som ger. Och att lämna bort sådant som tar.
Att inte orka med allt jag vill gör mig ledsen. Men jag gör som förr – delar upp, med vila emellan – det funkar ganska bra!
Försöker ta det för vad det är och har nu insett att hela jag är totalt tömd. Och därav låter jag några nya Änglar få plats i mitt ”team” i form av att återuppta hanteringsterapin, KBT- terapi. Efter några års uppehåll.
Dit kommer man med remiss och när hjälpen finns att få vore det ju mindre smart att tacka nej?! För min del har den tidigare varit ett ypperligt smärthanteringsredskap.
I kombination med eget skrivande då. Så det blir säkert riktigt bra även nu.
Det känns i alla fall som ett bra beslut! 🙂
Vidare förlitar jag mig än en gång på vården och en inriktad specialist.
I morgon finns ett inbokat besök.
Den här gången som ett fall på ytterligare en Änglaprofessors bord. Vilket betyder att smärthistorien ska berättas igen. Jag har, under dagen, försökt väva i hop allt viktigt, till något kort. Att få hela bakgrunden kort och så enkelt som möjligt är en utmaning i sig! Skönt att kunna ta bloggen till hjälp, för att få tidsperspektivet någorlunda rätt.
Allt för att bli hjälpt på bästa sätt – Positiva tankar behövs nu!
Änglakramar!
(Bilden är googlad)
Stiltje råder för tillfället i ordflödet här.
Någon hör av sig och undrar: Hur det är?
Jag stannar upp och funderar
Bläddrar tillbaka i flödet och konstaterar
Liksom förr är dagarna väldigt olika nu.
En del dagar orkar jag bra
Jag minns och energin fyller mitt sinne
Medan det andra dagar är helt lönlöst
att säga att det är något jag ska komma i håg.
Humöret. Är inte det bästa heller. Mest bara trött.
Jävla piss!
Jag hatar dessa behandlingar som tydligen krävs för att endometriosen ska hållas lugn.
Nej, ingenting är annorlunda nu. Precis samma som förr.
Vi försöker Vårt bästa och håller ut.
Även om orken tryter
Och jag undrar:
Hur kan en människa bli så förbannat slut?
En vetskap som känns skön att bära nu.
Är, att så snart provandet är över
återfinns glädjefyllda och vanliga jag.
Må det ske SNART!
Ett Tack, Godnatt & Förlåt, kommer väl till pass!
